Arne Moberg, Täby

“Jag är en mycket strukturerad och noggrann person. Länge var jag oroligt hur jag skulle kunna hantera bortgången av min hund Stoja. Stoja blev 14 år gammal och jag hade nog inte räknat med att hon skulle vara mitt sällskap i så många år.

Jag hörde genom en vän om Djurenskyrkogård och åkte ut för att titta. Det var så fridfullt och vackert. I vår kommun så får man inte begrava husdjur i sin trädgård och att bara lämna henne kvar och låta veterinären ta hand om henne efter hennes död var inget alternativ för mig.

Jag är glad att jag tog tag i det här innan Stojas bortgång, att jag visste exakt var jag skulle ringa för att få den hjälp jag behövde när jag var som mest ledsen.”

Kristina Edblad, Täby

“Efter många långa samtal, diskussioner, efterforskning, googlande och även mycket tjat från barnen så bestämde vi oss i familjen Andersson för att skaffa en hund. År 2001 så flyttade en liten rottwielervalp in i vårt hus, in i våran familj och in i våra hjärtan. Vi var nog inte beredda någon av oss att hon skulle bli en så självklar familjemedlem som hon blev. Så mycket glädje, bus, trygghet och sällskap ja även motion som denna underbara vän gav oss.

Tomheten när Mio efter en tids sjukdom avled var enorm, hela familjen sörjde. Barnen var ledsna och saknaden var stor för oss alla. Jag sökte på internet om hur man på bästa sätt för barnen hanterar ett bortgånget husdjur och hittade denna hemsida. En gravplats att gå och sörja på gick genast från idé till självklarhet, vi kände ett lugn i sorgen av att veta var hon fanns. I efterhand har vi även upptäckt att vi inte mest sörjer när vi är där utan när vi besöker Mio så gläds vi åt minnen.

Vi är mycket tacksamma för den hjälp djurenskyrkogård har inneburit för oss – Tack!”